Nu får det vara nog...

...eller kommer all skit på en gång...

Det har varit sparsamt med bloggande för vår de senaste månaderna och det har sina randiga skäl.

Hösten, vintern och våren vi har lagt bakom oss och den perioden i våra liv ser vi inte tillbaka på med välbehag.

 

Först fick Bosse opereras för ljumskbråck på Södertälje sjukhus. Operationen gick bra, men innebar hela 6 veckors sjukskrivning och Bosse, som har svårt för att vara overksam nån längre tid, hade det jobbigt under dessa veckor - det är inte för utan att han kallas för myran av våra vänner och f.d. kollegor...

För 2 somrar sedan fick han problem med sin rygg när han skulle byta gasolflaska i husbilen. Det regnade lite lätt och han tappade greppet och halkade och skulle (dumt nog) försöka fånga upp flaskan i fritt fall och det resulterade i att han snedbelastade ryggen och fick ordentligt ont. Denna ryggvärk har därefter kommit och gått, men han har varit symtomfri en längre tid.

Kort tid efter ljumskoperationen drabbades han på nytt av ryggont och det beroende på att han skulle byta glödlampa i hallen och det bar sig inte bättre än att han halkade på stegen och föll ned på golvet och det pallade inte hans rygg för. Han hade sån värk i ryggen att han hade svårt för att ta sig ur sängen på mornarna. Visserligen gillar han att ha sovmorgon lite då och då, men...

På senvintern i år så fick han helt plötsligt mycket ont i halsen och hade svårt för att svälja och andas. Det slutade med att han lades in på sjukhusets intensivvårdsavdelning och på sjukhuset fick han stanna kvar i 8 dagar. Därefter väntade 5 veckors sjukskrivning, så gissa om han var på bra humör då... Det han drabbades av heter "Struplocksinflammation" och kan vara mycket farligt om man inte kommer under vård relativt snabbt. Det som kan hända är att man kvävs till döds då halsen svullnar igen så mycket så att det inte går att andas.

Vid det här laget så är vi båda övertygade om att Bosse fått sin beskärda del av elände och vi börjar på allvar planera för vår förestående övervintringsresa till Spanien. Avsikten har hela tiden varit att vi ska ge oss iväg hemifrån i början av augusti för att dels få träffa gamla vänner som ska åka ned till Moseldalen under denna tid och dels få uppleva några vinfester i bl.a. Bernkastel-Kues och i Minheim i början/mitten av september.

Vad tror du så inträffar med min Bosse ? Gissa två gånger... Naturligtvis ska han drabbas av elände ännu en gång. En förmiddag när vi tar bilen och ska åka in till en stormarknad för att handla, så klagar han över att han fått något som liknar ett fisknät över vänster öga. Jag är naturligtvis övertygad om att han gått för nära ett äppelträd och att han fått ett spindelnät i ögat. "Nätet" försvinner helt plötsligt, men återkommer dagen efter vid ett flertal tillfällen. Vi tar tåget in till Stockholm för ett besök på St. Görans sjukhus där en ögonläkare tittar närmare på ögat och konstaterar att han drabbats av något som kallas för "Glaskroppsavlossning" i vänster öga. 

Om denna åkomma kan man läsa följande:

Glaskroppen är den genomskinliga geléartade vätska som fyller ut ögat invändigt. Glaskroppen omges av en tunn hinna som ligger mot näthinnan. Ju äldre man blir desto mer skrumpnar din glaskropp. Då kan den lossna från sina fästen på näthinnan. Det är en naturlig process som oftast börjar i medelåldern och som oftast drabbar personer som är närsynta.

Under detta besök på sjukhuset så laseropereras Bosse och efter diverse återbesök så har man nu konstaterat att läkning pågår som beräknat. Ytterligare ett återbesök ska ske i mitten av augusti månad.

Nu får det väl vara nog på elände kan man tycka, men icke sa Nicke... 

(Bosse övertar nu skrivandet - det har gått riktigt bra att skiva med en hand)

För exakt en vecka sedan idag, så är Gerd är på väg till Stockholm för att träffa en väninna. Det blir ingen träff utan hon ringer mig och säger: jag har gjort illa mig rätt ordentligt efter att ha ramlat på perrongen och därefter slagit en frivolt och landat hårt på vänster axel, så kan du vara bussig och hämta mig på järnvägsstationen. Sagt och gjort, jag kör mer eller mindre i F1-tempo på motorvägen upp till Stockholm (och är tacksam för att polisen har semester den här tiden på året...). 

Efter röntgen på sjukhuset så konstaterades det att Gerd brutit vänster överarm - kommer all sikt på en gång...!?  Värken är betydande och mot den äter hon smärtstillande och det hjälper väl sådär. Läkaren beslutade sig för att ej gipsa armen utan den vilar nu i en mitella och det fungerar riktigt bra bortsett från verken som gör sin påmind hela dygnet. 

Läkaren räknar med ett återhämtningstid på cirka 6 veckor, så låt oss hoppas att det blir så och att inga komplikationer tillstöter.

Som du förstår så är vår övervintringsresa till Spanien framflyttad ett antal veckor. Vi hoppas att vi kommer iväg i början av september i stället - en månad försenad visserligen, men som vi båda säger - so what, vi har ju massor av tid på oss. Vi ska ju inte komma hem igen förrän i månadsskiftet april/maj 2014.

Nu håller vi tummarna för att vi inte drabbas av mer "skit" - nu tycker vi båda att det får vara nog !!!