Summa sidvisningar


Jag heter Gerd

19 april 2013

Den amerikanska drömmen...

... i form av bilar från förr...

Tiderna förändras på många olika sätt. Man åldras och ens värderingar förändras naturligtvis över tid. 
Vi har under en lång tid (innan vi träffades 1971) haft ett mycket stort bilintresse - både Bosse och jag (Gerd) drömde var för sig under 1950-talet om just amerikanska bilar. Intresset ökade  ändå mer under 1960-talet vilket var under den tid då den amerikanska bilen nästan fick ett otroligt uppsving på de flesta marknader över stora delar av världen. Den svenska polisen åkte i amerikanska bilar och det gjorde även begravningsentreprenörer och ambulansförare. Var och varannan taxibil var en Chrysler, Chevrolet, Ford eller Pontiac.

Under denna tid drömde vi var för sig, men kort efter det att vi träffades så införskaffades den första gemensamma bilen. Jag var billös men Bosse var inne på sin andra europeiska bil - den första var en svartlackerad VW från 1956 med delad bakruta och den andra en röd Volvo 144 S. Båda bilarna köptes naturligtvis begagnade - ekonomin var ju inte på topp i ens gröna ungdom. Bilar i bra skick som rullat 4000-5000 mil när dom införskaffades.
Efter några år bytte vi bort Volvon mot en riktig "läckerbit" - en vit Ford Mustang GT med 390 cubiktums V8 (cirka 6,3 liters slagvolym). I jämförelse med Volvon så var denna bil närmast att betrakta som en "raket" med ett otroligt vridmoment och en acceleration i alla fartregister som var "brutal". Bilen inköptes begagnad, i ett skick som på bilspråk kallas för "mint condition", på ett bilföretag vid Hammarby Fabriksväg i Stockholm som hette BIVA. I samma lokaler huserar idag Audi - vi har ingen större längtan efter en Audi, men varje gång vi åker förbi denna adress nära Hammarby Sjöstad så längtar vi efter vår första amerikanska pärla !
Bilen hade och har ännu reg.nr. AGM 482 och ägs idag av en man i Östersund.

Under åren efter det att vi köpte vår första "Amerikanska dröm", så har det blivit åtskilliga amerikanska bilar, bl.a. våra stora ögonstenar - en gul Ford Mustang Mach 1 från 1973 och en vit Pontiac Firebird Trans Am från 1974 med den sista stora big block motorn på 455 cubiktum (nästan 7,5 liters slagvolym).

Våra bloggvänner "Seniorer Spekulerar", med hemsidan www.seniorerspekulerar.se, har gjort ett jättejobb med sina gamla pappersbilder - dom har helt sonika tagit sig den tid det tar och scannat in åtskilliga bilder bl.a. från sina många resor till Arizona i USA. När vi nu båda blir pensionärer om några månader, så har vi ju all tid i världen att pyssla med dylika ting - eller ???  Förmodligen inte säger du, det gör även några av våra vänner som blivit pensionärer för nåt år sedan. Dom har visst aldrig haft så mycket att göra som nu...
Är det någon som känner igen sig ???

Fram till dess att vi får ordning på våra gamla pappersbilder, så kommer här några lånade bilder från nätet på ett antal av våra gamla ögonstenar. Oavsett om du är intresserad av bilar eller ej - håll med om att bilarna var vackrare förr i tiden...

Vår första amerikanska "dröm" - en Ford Mustang från 1968. Detta är en vanlig coupé - vi ägde också en coupé men med modellbeteckningen 390 GT.



Nästa bil blev denna Ford Mustang Mach 1 från 1973.

Och den andra Mustangen följdes av denna vita Pontiac Firebird Trans Am från 1974.

Här följer ett antal "Amerikanska drömmar" från vår gröna ungdom (vissa av dessa bilar har vi ägt och andra förblev just drömmar) - den ungdomen sträckte sig faktiskt ända fram till början av 90-talet då intresset för renodlade sportbilar tog vid och då närmast vår stora passion för bilmärket PORSCHE 911 - mer om det stora intresset en annan gång.

Ford Thunderbird från 1957.

Ford Thunderbird från 1959.

Ford Thunderbird från 1961.

Ford Thunderbird från 1964.

Ford Thunderbird från 1965.

Ford Lincoln Continental Mark V från 1977.


Chevrolet Caprice Brougham från 1988.
En bil som såg exakt lika dan ut som denna köpte vi fabriksny av en bilhandlare i Stockholm och den körde vi 36.000 mil med utan att drabbas av ett enda fel. Kvalitén på amerikanska bilar är vida överlägsen bilar som produceras i Europa och anledningen till det är att allt avseende drivlinan på dessa bilar är så överdimensionerat och att tekniken är så enkel. Vi har faktiskt inte haft ett enda fel på någon av de många amerikanare vi ägt och det säger vi en del om kvalitén. Rost får man dock se upp med, så att rostskydda bilen är nog ett krav.


Båda ovanstående bilder visar en Cadillac Fleetwood Brougham från 1990.
Vår erfarenhet av bilar är def. den att skönare än i en dylik Cadillac kan man inte åka - i vart fall så länge man kör i lagliga svenska hastigheter. En dröm av stora mått att glida omkring i !



Ovanstående bilder avslutar vår kavalkad av amerikanska "drömmar" - en Ford Thunderbird från början av 1960-talet som många, med all rätt, anser vara världens genom tiderna vackraste bil och det skriver vi båda under på !
























7 kommentarer:

  1. Måste nog tyvärr erkänna att amerikanska bilar aldrig varit vår dröm, men man är ju olika, huvudsaken att man har sitt bilintresse gemensamt. Kram på er!

    SvaraRadera
  2. Ja visst är det så att bilintressena varierar, men husbilsintresset har vi definitivt gemensamt för att inte tala om det stora intresset för Formel 1 och Fernando Alonso - Gerd säger att han är en riktig svärmorsdröm... Tur att jag träffade henne före Fernando...
    Må så gott alla fyra !

    SvaraRadera
  3. Kära vänner, det är klart att vi skulle ha ytterligare en gemensam punkt. Amerikanarna kan inte lämna någon oberörd ,ed sina fantastiska bilar speciellt på 50-60-talet. Så vackra. Marianne har ju alltid haft en vurm för lite annorlunda bilar, som säkert kostat alldeles onödigt mycket, men kul har det varit. Intresset var ju en tid också stort för att både köra och ha motorcykel. Men efter ett tag sa jag Mats, ifrån och sa att nu fick det räcka, så nu har våra grabbar tagit över det intressen fullt ut. Men att ni kommer att få ner tid när ni blir penschissar, det kan ni glömma. Har man det minsta intresse för saker, då kommer tiden inte att räcka till. Men då får man prioritera bättre. Det här med fotona t.ex. Var därför vi ville ge ungarna alla bilder och då ville vi lägga in dem på datorn istället. Då passade det bra. Så nu har vi delat ut en hel del av de gamla pappersbilderna och resten kommer vi att slänga. Vi rensar ju upp hemma och förbereder oss för att ev. Sälja huset, men även om det går vägen måste man rensa ur en hel del gammalt. Ekorre som man varit. Att få tiden att räcka till, är ett större problem idag, det är så mycket kul man vill göra och som är viktigast. Man lever bara n Ånge och livet är så kort. Men det var ett underbart inlägg ni skrivit och vi har läst det flera gånger. Ha det så bra ni också och lev livet, det är viktigt! Kramar från ett soligt Düsseldorf. 3 M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi håller mer er ! Jänkarbilarna på 50-60 talen, i sina ofta fantastiska pastellfärger, var nästan som smällkarameller - man hade bara lust att äta upp dom när man såg dessa bilar i verkligheten eller i en färggrann broschyr...
      Ni skriver om era egna bilaffärer att det "säkert kostat alldeles onödigt mycket" och vi törs heller inte ens tänka tanken på att börja räkna på vad vi lagt ut på alla våra bilar. Det har varit alldeles för underbart roligt (för att tänka sådana tankar) att få äga dessa fantastiska bilar !

      Vi önskar er fortsatt trevlig resa i Holland-Tyskland !
      Kramar från oss två.

      Radera
  4. Att få tiden att räcka till? Hur bär man sig åt för att få tid till det man så gärna vill göra, som man inte hade tid till tidigare när man arbetade. Jag får det inte till att gå ihop. Vill så mycket, får så lite gjort.

    Må bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att få tiden att räcka till ?
      Några bekanta till oss, som blivit glada pensionärer för en tid sedan, säger alltid:
      "vi kan inte förstå att tiden bara rinner iväg, vi har så otroligt mycket att stå i nuförtiden"...
      Det är nästan så att vi själva börjar gruva oss lite inför pensioneringen. Hur ska vi få tiden att räcka till ?...
      Må så gott och kör försiktigt !




      Radera
  5. Kan meddela att mustangen AGM 482 lever och
    mår bra. Den har i dagarna fått en ny styrsnäcka vilket
    gör den lite mindre tungstyrd.

    Mannnen i Östersund

    SvaraRadera